Vad har hänt med M. Night Shyamalan?

[Nu när M. Night Shyamalan skapar rubriker igen för Efter jorden, vi tänkte att det skulle vara ett lämpligt tillfälle att återkomma till den här artikeln - varav de flesta ursprungligen skrevs när The Last Airbender hade öppnat på biografer - Red.]

Du kanske tycker synd om M. Night Shyamalan, nu när en rad dåligt mottagna filmer har lämnat hans konstnärliga rykte i spillror (i alla fall med kritiker och många allmänna biobesökare). Exempel: Sony gjorde allt för att undvika att nämna hans inblandning - som medmanusförfattare och regissör - i marknadsföringskampanjen för Efter jorden; det hjälpte dock inte att hindra Will & Jaden Smiths sci-fi-överlevnadsliknelse från att uppleva en mindre än väntat öppningshelg i kassan.

Vilka faktorer är skyldiga till den skarpa (och smärtsamma) vändningen i Shyamalans konstnärliga ställning under det senaste decenniet? Vi börjar besvara den frågan genom att gå längre tillbaka i tiden, för att undersöka filmen som han (fortfarande) är bäst förknippad med idag - spökdramat från 1999 Det sjätte sinnet.

-

Det sjätte sinnet

Det sjätte sinnet är allt utom definitionen av en sleeper hit. Den innehöll Bruce Willis i en icke-actionroll tillsammans med den då okända barnskådespelaren Haley Joel Osment och indieskådespelerskorna Toni Collette och Olivia Williams. Shyamalan hade tidigare skrivit och regisserat två lite sedda filmer - Be med ilska och Klarvaken - och hade ännu inte bevisat att han kunde leverera en hit i kassan.

Hur gjorde då Det sjätte sinnet lyckas tjäna 26,7 miljoner dollar under sin första releasehelg? Tja, när man ser tillbaka på filmens originaltrailer var den exceptionellt välbyggd och gjord filmen verkar vara en kortfattad och spöklik thriller som är tung på atmosfären (och välgjord skrämmer):

httpv://www.youtube.com/watch? v=VG9AGf66tXM

Förutom att bli väl mottagen kritiskt, Det sjätte sinnet blev en popsensation som gjorde anspråk på den amerikanska biljettkassans krona under fem på varandra följande veckor, tjänade nästan 673 miljoner dollar över hela världen och fick Shyamalan Oscar att nicka för sitt författarskap. och regi. Jag minns dock att det fanns två saker som biobesökare bara kunde inte sluta diskutera: Osments prestation och – naturligtvis – det legendariska "twist-slutet".

Sjätte sinne etablerade några viktiga saker om berättaren Shyamalan, särskilt:

1. Han tycker om att leka med - och sedan trotsa - det han tror att vara publikens förväntningar.
2. De historier han berättar är mycket mycket allegorisk till sin natur, framför allt.

Klipp till nuet, och Sjätte sinne framstår som en läskig - om det visserligen är lite tung ibland - berättelse om människor som kommer överens med sina smärtsamma förflutna (t.ex. "spöken") genom öppen kommunikation med varandra.

Tyvärr, eftersom den stora twisten är så välkänd nuförtiden – eller åtminstone de flesta förstagångstittare känna till det finns ett överraskande slut - filmen kämpar för att få lika stor inverkan som den gjorde vid den ursprungliga releasen.

-

Okrossbar

Shyamalan började verkligen etablera sitt rykte som en hemlighetsfull filmskapare med sin uppföljning till Det sjätte sinnet, Okrossbar. Teasern för filmen (som du kan se nedan) var stämningsfull och mystisk - med bara en liten utläggningsdialog som antydde vad filmen handlade om - och, naturligtvis, filmbesökare med minnet av Det sjätte sinnet fräscht i minnet, var nyfikna.

httpv://www.youtube.com/watch? v=R_f1uCWKZQs

Okrossbar var inte samma träffnivå - kritiskt eller ekonomiskt - som Det sjätte sinnet; ändå säkrade det Shyamalans plats som någon som är intresserad av att skapa tankeväckande, karaktärsorienterade allegorier genom genrefilmernas lins. Filmen har sedan dess fått en (semi-)kultföljd, delvis för att det är en "superhjältefilm" som fördjupar sig djupt i filosofiska implikationer av en omänskligt kraftfull varelse (om: öde, ansvar, etc.) - om än fullt förankrad i en verkliga miljön.

Det var vissa problem som dök upp Okrossbar som började antyda Shyamalans begränsningar som filmare. Shymalans tillvägagångssätt förblev lika personligt och djupt känt som någonsin, men hans filmer började redan gå så bra gränsen mellan övertygande berättande och den filmiska motsvarigheten till en tvållådapredikan (vilket sällan, om aldrig, är bra sak).

Dessutom har det länge varit oenighet om huruvida twist-slutet är en övertygande utveckling - eller bara en alltför välbekant snurr på den klassiska hjälte/skurk-dikotomien (en som är menad att vara mer djupgående än den faktiskt är). Den debatten pågår förstås fortfarande idag men, gå vidare...

Fortsätt till de första "tecknen" på problem...

Varför Eternals' hemliga karaktärsläcka undergräver MCU: s favorittrick