"Jack Ryan"-intervju: Kevin Costner talar om uppföljare, regi och Chris Pine

Många gånger med dessa filmer av franchisetyp ber studion dig att skriva på som ett avtal med tre bilder eller ett avtal om fem bilder. Jag skulle kunna tänka mig att de bad dig att skriva på något sådant för att vara med. Var du lite orolig för att skriva på något som var för flera bilder, eller gjorde du inte det?

Kevin Costner: Tja, jag tror verkligen att den andra beror på den första, så jag är inte så orolig. Jag tror att de inte kommer att vilja göra en om den inte är bra, och jag kommer inte att vilja göra en andra om den första inte är bra. Så jag kommer inte att vara bunden till något som inte fungerar, det kommer inte att hända. Om det inte fungerar, varför skulle någon av oss vilja göra det?

Att jobba med Kenneth var en av attraktionerna sa du?

Det är! Det är riktigt bra, han är väldigt omtänksam. Han gör en poäng som en tränare ibland. Kanske även om du inte är särskilt bra säger han: "Du var riktigt bra!" till skillnad från regissörer som bara säger "Jesus!" Och du går hem och tänk, "Ska du inte säga något om idag?" Du vet, Kenneth gör en riktig poäng med att säga, "det var bra", skriver han lite till dig notera. Det är trevligt, faktiskt, det är lite omtänksamt om du går ner till det. Han kommer att säga, "Det var väldigt smart idag, det hade ett bra sprakande" eller något liknande. Och jag tittar på honom och tänker "på riktigt?" Jag bara älskar att han är så, och jag gillar en regissör som är det entusiastisk, och sedan när han vänder sig om och tittar på någon säger han: "Jag måste fixa det med en sax."

Du har något gemensamt med honom i att ni båda är skådespelare/regissörer som har gjort filmer där ni också spelar. Som regissör drar han sig lite för att agera i sina egna filmer men han gör det igen. Har du haft scener med honom hittills?

Nej, nej, och det kommer inte jag heller. Jag menar, vi träffade varandra när vi båda var väldigt unga, när han precis hade haft sin stora framgång med... hm, honom och Emma när de gjorde den där stora filmen, det slinker från mig för en sekund. Han kom till Los Angeles, jag hade honom till mitt hus, och så vi har varit väldigt bekanta med varandra men inte brevvänner, inte telefonsamtal eller något liknande. Han bad mig två eller tre år senare att göra en Död man något, det slutade med att Andy Garcia gjorde det faktiskt. Jag sa då att det inte talade till mig alls, jag trodde inte det, men jag har alltid varit förtjust i att titta på vad han håller på med eftersom han verkligen är en klassisk skådespelare och det var förmodligen den enskilt största anledningen till att jag gjorde det detta.

Så talade den här filmen till dig mer än den filmen?

Egentligen inte riktigt, det var Kenneth! Jag trodde att han hade tankar på hur det här kommer att fungera så jag tänkte bra, låt oss bara se.

Du nämnde att du liksom tog lite tid och inte agerade så mycket och nu kommer du tillbaka till den världen. Vilken sorts roller lockar dig, vad är det för saker som drar din uppmärksamhet nu?

Tja, jag har skickat in många saker under samma tid, men jag berättar att de roller som jag verkligen attraheras av är de som jag skriver för mig själv och utvecklar. Då och då kommer något som någon annan gör, du vet, att tala högt till dig. Luc Besson har en film som jag ska gå och göra som heter Tre dagar att döda. Jag vet inte varför vi kallar det Tre dagar att döda för det är inte tre dagar att döda! Jag ska prata med honom om det! Den karaktären talar verkligen högt till mig så jag vill verkligen göra det, men jag skulle verkligen vilja komma tillbaka till de saker som jag har utvecklat eftersom Jag vet ungefär hur de är, jag vet när de börjar och när de slutar och jag vet alla scener som jag gillar och jag hittar inte på några sidor på dagen.

Jag är ganska anal om mitt eget förhållningssätt. Jag startar inte en film förrän manuset är klart och klart, jag lämnar inte utrymme för sidor att starta byta, för att studior ska börja skjuta anteckningar under dörren, vad som helst, jag gillar verkligen att veta vad jag är håller på med. Jag gillar att repetera, och så även de filmer jag gör avsätter jag nästan en och en halv vecka till två veckor för repetition, vilket verkligen inte är en del av budgeten längre nu för tiden. Men jag gillar att mina skådespelare gör det eftersom jag inte gillar att repetera på dagen, för jag tror att allt det är en blockering för mig, jag gillar verkligen att de är bekväma, och jag gillar att sätta dem under press tidigt så att de är mer på när dagen kommer lätthet. Så på repetitionsdagen säger de, "jag är inte riktigt redo." Och jag säger, "Nå, du borde vara redo!" Och så kör de hem den kvällen och säga "Åh, fan, jag var inte redo!" Men vad som händer är att tre eller fyra dagar eller en vecka senare är de verkligen redo. Så det är verkligen processen att skådespeleri är repetition och någonstans längs linjen tror jag att filmen för det mesta inte känns som att de måste göra det. Människor värdesätter inte den processen längre.

På tal om skådespeleri, vad tror du Chris Pine tillför rollen som Jack Ryan?

Tja, han passar den där långa prototypen av en kille - du vet att vi har haft killar som James Cagney och Edward G. Robinson som var riktigt coola tuffa killar men de var inte klassiskt snygga män, de var bara kraftpaket. Du vet, Spencer Tracy, bara mäktiga människor. Chris passar den där klassikern – titta, jag spelade den rollen i "No Way Out". Det finns den saken i Amerika där du är som sexfot, du vet, du är vit eller något liknande, och du får spela dessa roller. Och han kliver in på den hävdvunna platsen och det är inte lätt. Alla tycker att det är lätt, det är inte så lätt att bära en film, det är verkligen inte så lätt. I själva verket är det utvecklingen av din kroppsbyggnad i Hollywood eftersom - jag minns att jag spelade "Silverado" och alla var som, "Wow, den där killen är verkligen flashig, det är riktigt coolt!" Och då är det som "Tja, han kan inte bära en filma!"

Så det är alltid dessa saker du måste komma över, och Chris är i det ögonblicket eftersom han passar hur många av dessa berättelser läser för en traditionell lead, så det är inte tråkigt och det ska inte underskattas hur bra du måste vara för att faktiskt kunna göra den där. Andra människor får komma in i en film och göra accenter och göra små roliga saker och vara otroliga karaktärsskådespelare och du måste bara vara tråkig huvudroll! Inte för att det är tråkigt men du måste bara vara den där killen, du kan inte vara orolig om någon börjar stjäla filmen, förstår du vad jag menar? Du måste faktiskt vara tillräckligt smart som huvudrollsinnehavare för att vilja att det ska hända, du vill att någon ska komma in och vara väldigt flashig, du vet, det blir en bättre film. Så han passar i den kategorin.

Stjälar du hans rampljus i den här filmen?

Nej, det är inte det, men för att det här ens ska fungera, närhelst Keira öppnar munnen, eller jag öppnar munnen, eller skurken öppnar munnen, vad som helst, måste vi känna att det går framåt i handlingen. Om alla bara är där för att tjäna huvudrollsinnehavaren kan det falla plattare.

Så är din relation med honom som din relation i filmen som en slags mentor?

Ja, men han lutar sig inte fram till mig och ber om råd. Han kommer att vilja luta sig fram och fråga om någon som Gene Hackman eller något. "Har du träffat honom?" Så det kommer att vara den typen av sidofält precis innan vi spelar och jag tänker, "Hmm, jag är glad att han vill vet vilka dessa människor är." Du kände honom, du träffade honom, du har jobbat med honom och så kanske det kommer en liten historia ut. Jag kan se att han uppskattar filmernas historia och människorna i dem.

Har du inte varit i den rollen själv, rollen han är i nu, föredrar du att vara stödet, att inte ha lika mycket av tyngden på dina axlar?

Tja, det är trevligt på sätt och vis, men jag gillar att ta folk genom en berättelse så jag gör det inte – du vet, det är skönt att ha lediga dagar, att se solen komma fram! Men jag kommer att fortsätta att vara leads, men jag är inte rädd för att spela en stödjande roll, jag känner inte att det förminskar mig, jag känner inte som "Åh, det är ett tecken i tiden nu", du vet vad jag menar? Jag förstår fortfarande tjejen! Om det är skrivet!

Var har det mesta av ditt filmande varit? Har du fotograferat mest i New York-scenerna eller på kontoren?

Vi var i New York en minimal tid, två eller tre dagar, och sedan kom vi och sköt här i London. Jag menar, jag gjorde en film här som heter Uppsidan av ilska och den filmen är helt klart tänkt att spelas in i Detroit. Det fanns bara ett skott av Detroits skyline och vi åkte aldrig dit. Vi gjorde allt här, så London har visat sig vara ganska fyndigt.

___________________________________________________

___________________________________________________

Jack Ryan: Shadow Recruit har biopremiär den 17 januari 2013.

Storebror: Nicole Franzel använder inkomster från showen för att köpa nytt familjehem