Blade Runner: Varje version av originalet, rankad

Ridley Scotts Blade Runneranses av många fans vara en av de bästa science fiction-filmerna som någonsin gjorts. Kultklassikern från 1982 är baserad på Philip K. Dicks framstående sci-fi-roman "Do Androids Dream of Electric Sheep", och anses vara ett tankeväckande och suggestivt stycke filmisk historia. Handlingen fokuserar på polisdetektiven Rick Deckard som jagar syntetiska människor kända som replikanter i en futuristisk värld som är misstroende mot de alltför mänskliga androiderna. Att hantera humanoida maskiner får honom att konfrontera sin egen mänsklighet.

Sedan den debuterade 1982, Blade Runner har släppts på sju olika sätt; klippningen i San Diego 1982, den amerikanska klippningen 1982, den internationella klippningen 1982, klippningen av arbetstrycket 1982, den amerikanska sändningen version för tv 1986, Director's Cut sanktionerad av Ridley Scott 1992, och det ultimata förverkligandet av hans vision, The Final Cut släpptes i 2007. Vi har rangordnat dem här, baserat på skillnader i berättande, vilka scener som lagts till och subtraheras, och övergripande sammanhållning i berättelsen.

7 US BROADCAST VERSION (1986)

Den här versionen, som sänds i USA av CBS, strömlinjeformad till 114 minuter, har alla spår av nakenhet, svordomar och grafiskt våld borttagna. Om det låter grovt, tänk dig att det också finns en "CBS Saturday Night Movie Teaser" med lite jerkface förklara varje aspekt av filmen för dig, så att din hjärna inte kan hantera det filmiska komplexitet. Han ser till att du är säker på att Deckard absolut INTE är en replikant.

Texten i den amerikanska sändningsversionen är också annorlunda, och den berättas av någon som inte är Harrison Ford. Den är designad för att återigen slå publiken över huvudet med information ifall de går för vilse. Du kommer inte att kunna hitta den här versionen någonstans om inte någon har tejpat den, men varför skulle de göra det?

6 SAN DIEGO SNEAK PEAK VERSION (1982)

Något av en "enhörning" att hitta nuförtiden, San Diego Sneak-toppen av Blade Runner är i huvudsak densamma som den amerikanska biopremiären av filmen 1982, med bonusscener inlagda. Detta betyder att den har studiobeordrad voice-over av en motvillig Harrison Ford i början, samt "happy ending" som visar att Deckard och Rachael the Replicant kör iväg i solnedgången.

Eftersom San Diego-versionen bara visades en gång vid ett speciellt förhandsvisningsevenemang med hög säkerhet, det verkar som om vi aldrig kommer att få se den här faktiskt släppt, så det finns inget sätt att garantera att det är vanlighet. Vi vet att de tre extra scenerna inkluderade ett intro till Roy Batty i en VidPhon Booth, Deckard laddar om sin pistol efter att Batty kunde bryta sina fingrar, och ytterligare bilder för Deckard och Rachaels "ritt in i solnedgången".

5 US THEATRICAL RELEASE (1982)

Det är ironiskt att den faktiska biopremiären av den här filmen inte anses vara bättre av de flesta Blade Runner fans, men det är vettigt när man betänker att det är den version som regissören Ridley Scott har mest panorerat. Han har innerligt avfärdat det som ett svek mot sin konstnärliga vision. När Scott gick över sin budget med det dubbla under inspelningen fick producenterna han tog med sig ombord en större del av inflytandet, och de ville att filmen skulle få sin väg.

Tvetydigheten om att Deckard kanske inte var människa var borta, medan Harrison Fords skrämselframkallande voice-over lades till eftersom producenterna tyckte att filmens berättelse var för förvirrande för publiken efter testet visningar. Även oanvända filmer från Den lysande när Deckard och Rachael lämnar Los Angeles för att börja sitt nya liv i bergen eftersom publiken ville ha ett "lyckligt slut".

4 INTERNATIONELL TEATRISKA RELEASE (1982)

Den internationella biopremiären av Blade Runner nästan identisk med den amerikanska biopremiären, den är bara mer våldsam och störande, vilket ger den ett R-betyg. Den innehåller samma voice-over-berättelse av Harrison Ford och samma "happy ending" som tvingades in i USA teaterversion men innehåller grafiska scener som på något sätt gör handlingen mer övertygande med mer på insats.

Denna version släpptes faktiskt på VHS i USA som en del av "Criterion Collection" i tidigt 90-tal, som en del av en speciell "10th Anniversary Edition", och den kunde ses på HBO så sent som 2015. Scenerna som producenterna tyckte var för chockerande för den amerikanska publiken tog sig in i "The Final Cut"-versionen, den mest fruktansvärda av dem är där Roy Batty ger sig själv stigmata.

3 THE WORKPRIT (1982)

Workprint-versionen av filmen visades före filmens biopremiär vid specialvisningar i Denver och Dallas 1982 och släpptes som den då enda "director's cut" av filmen 1992 utan Ridley Scotts tillstånd. Vad publiken hade varit förvirrad över 1982 verkade de vara tacksamma 1990 när filmen visades igen, vilket inspirerade studior att godkänna den nya releasen av filmen.

Den här versionen har inte Harrison Fords berättelse, inte heller inledningstexterna som förklarar replikanternas bakgrund, och den definierar dem som "syntetisk människa med parafysiska förmågor, med hud/kött kultur". Det finns inte en "enhörningsdrömsekvens" som det finns i den Ridley Scott-godkända Director's Cut, Deckard ger sin egen berättelse när han ser Batty dö, och Deckard och Rachael kör inte iväg till solnedgång.

2 REGISSÖRENS CUT (1992)

Denna 1992 release av filmen är Ridley Scott godkände, även om han inte själv övervakade redigeringen. Det han överlämnade till biokonserveraren Michael Arick, som arbetade med Scotts anteckningar och ett 70 mm-tryck av filmen från 1982. Det är så nära Scotts vision som det var möjligt vid den tiden, och det kombinerade delar av workprint-versionen med delar av den amerikanska teaterversionen.

Även om det är skönt att ha bort Harrison Fords konstigt påtvingade berättande, valde Scott att ta med den ökända sekvensen där Deckard somnar vid pianot och har en drömmer om en enhörning som springer genom en skog, vilket antyder att han i själva verket är en replikant, och gör filmen mer om att han ifrågasätter sin identitet snarare än en detektiv berättelse. Det här är versionen där Gaff lämnar honom en origami-enhörning i slutet, vilket tyder på att Deckards drömmar är kända för honom, vilket gör hans minnen konstgjorda precis som Rachaels. Det "lyckliga slutet" med honom och Rachael redigeras också bort.

1 THE FINAL CUT (2007)

Slutligen 2007 släppte Ridley Scott "The Final Cut", den självbetitlade versionen av hans science-fiction-mästerverk på dess 25-årsjubileum. Det är den snyggaste versionen av filmen, förstärkt på några sätt av moderna specialeffekter och genom att ta bort onödig röran i den övergripande berättelsen. Det är den version som de flesta fans tittar på idag, och det är av goda skäl; det är Scotts film som han alltid tänkt att den ska vara.

Harrison Fords berättande är borta och det är även klichén "happy ending", men Deckards enhörningsdrömsekvens behålls, till och med gjorts något längre. Den innehåller också de mer brutalt våldsamma scenerna från den internationella klippet, inklusive Batty som ger sig själv stigmata, och innehåller den vackra helt återställda versionen av partituren av Vangelis. Oavsett om du tror att Deckard är en replikant eller inte, det går inte att förneka att den här versionen är ett tankeväckande mästerverk.

NästaHalloween dödar: 8 saker som fans vill se i slut på Halloween

Om författaren