Sexminuters rött bandklipp från 'The Collection'; Intervju med skådespelare och författare
Marcus Dunstan och Patrick Melton är två skruvade killar. Om du inte tror mig, kolla bara in det röda bandklippet från deras nya skräckfilm Samlingen. På bara sex korta minuter finns det tillräckligt med blod, mage och blod för tre skräckfilmer.
Lyckligtvis är Dunstan och Melton också vänliga, roliga och har en fantastisk kunskap om skräckfilmshistoria. Nyligen hade jag möjlighet att träffa paret, liksom Samlingen stjärnorna Josh Stewart och Emma Fitzpatrick, för att diskutera filmen och hur den skiljer sig från 2009 års Samlaren.
SR: Med Samlingen, du kunde komma tillbaka för att återbesöka karaktärerna och återbesöka historien med lite mer budget. Hur har det förändrat berättelsens omfattning? Vad kan du göra när det gäller effekter, stora scenbilder och hur har karaktärerna utvecklats i den andra filmen?
Marcus Dunstan: Jag skulle vilja slänga karaktärsfrågan direkt till dessa två [Stewart och Fitzpatrick], för det fanns ingen film med 'The Collector' om det inte fanns Josh Stewart och Arkin. För att den filmen tilldelades något som man inte ser någonstans i skräck, vilket var 15 minuter att ägna åt karaktären. Vi hade två sju minuters scener och en minuts peppande i hela bondgården. Normalt, i en skräckfilm, får du nog att säga, "Åh vad heter han??? Åh, han är död ändå."
Så i den här drog uppföljaren fördel av att veta några saker om Arkin, men som författare var vi som, "Nej, nej, nej. Vi måste spela boll som den här killen aldrig har funnits förut." Så det är återigen en tillfredsställande upplevelse och han måste ha en hel båge igen.
Alldeles för ofta känns uppföljare som en oändlig mitt eftersom karaktären redan har satts upp och de bara fortsätter i samma sinnestillstånd – "Ja, jag är rädd för honom. Men så i tredje akten kommer jag äntligen på hur man använder en pistol och kanske skjuter honom, men han lever fortfarande."
Josh Stewart: Karaktärsmässigt står det helt separat. Om du tittar på den första har karaktären en hel båge där. In i den andra, det finns en hel båge där. Du kan använda den första för att -
Patrick Melton: [avbryter] Arc-in?
[Alla skrattar]
Emma Fitzpatrick: [Sarkastisk] Åh, ser du vad han gjorde?
SR: Det är därför du är författaren. Det är temat som bubblar upp.
JS: Så du kan använda den första filmen som en slags bakgrundshistoria, som personlig förberedelse för den andra filmen, från en karaktärssynpunkt. Det är lite av tjuren som får det bästa av dig i den första filmen, och andra gången får jag gå tillbaka och få min återbetalning så att säga. Men med det sagt står den fortfarande helt ensam och skild från den första.
PM: 'The Collector: Vengeance', det var den gamla titeln.
[Alla skrattar]
SR: När det gäller set-pieces och att öka föresatsen för den faktiska produktionen, bara titta på öppningsscenen [klippet ovan], gjorde du några ganska trassliga saker.
MS: Tja, tack!
PM: Den första var riktigt svår. Vi hade helt enkelt aldrig tillräckligt med pengar, hade aldrig tillräckligt med tid. Vi gav tillbaka lön bara så att vi kunde filma i motsats till video och för enkla saker som att avsluta dagen eller få vissa låtar som vi ville ha. Vi hade säkert fyra eller fem extra fotograferingssessioner efter att den första filmen var gjord eftersom vi hade ungefär 75 % av filmen gjord och vi var tvungna att göra mer tillbaka i L.A. Och det var inte som en glamorös skjuta om. Det var som, "Hej Josh, kan du komma ut till Apple Valley?"
MS: "Kör själv."
PM: "Ta med lite mat, gör lite hantverksservice." Och det var som att någon skjuter en slang i luften och säger: "Josh, spring!" sedan jagar vi honom med en kamera.
Vid det här laget i vår intervju ringde Patrick en time-out så att vi kunde säga hej till Rowdy "Roddy" Piper som var på väg. Efter att ha tagit en stund på att säga hej (och förverkligat min barndomsdröm om att komma in i "piparens grop"), återupptog vi intervjun.
SR: Så du måste gå tillbaka och göra omtagningar på Samlaren...
PM: Inte omtagningar, som att det bokstavligen fanns scener som saknade bitar.
MS: De där värdefulla 15 minuterna av karaktärsutveckling? Det fanns ett ögonblick då Josh och jag satt i trailern och tittade på schemat och sa: "Verkligen? I en 19-dagars fotografering har du avsatt två timmar, och vi måste skjuta i en dörröppning, hela bakgrunden."
Vi var som, "Hur mycket?" "Hur mycket vad?" "Hur mycket att köpa scenen?"
Vi räknade ut dollarbeloppet för att köpa scenen från företaget för att göra det på egen hand. Josh körde själv ut till Apple Valley och över två dagar, i en stor uppsättning som vi tog över, var det vad som krävdes för att göra sju sidor och utveckla en karaktär. Och det var jättebra. Sen, helt plötsligt, vad vet du? Ringeffekten av det är att du bryr dig.
SR: Och du har en bättre film och kan göra en uppföljare.
PM: Ja, så den här hade vi mer pengar, men...mo' money mo' problem.
EF: Åh Gud.
[Alla skrattar]
EF: Jag tar fram min telefon så att jag kan tweeta vad du just sa.
PM: Men sanningen är att dina ögon plötsligt är större och du kan ha fler leksaker, men vi hade fortfarande samma problem. Det finns oundvikligen inte tillräckligt med tid, inte tillräckligt med dagar. Det verkar ganska stort i omfattning, men 10 miljoner dollar är inte så mycket pengar. Det är som hantverkstjänster på "Jurassic Park", du vet. Och de äter mycket på den filmen.
EF: [Skrattar] Ja, dinosaurierna äter så mycket.
SR: Emma, du hade en roll i Det sociala nätverket. Var det en stor förändring av takten att gå från en sorts prestigebild till att få blod och kroppsdelar dumpade på dig?
EF: Det var en enorm taktförändring, men det här var också min första chans att bära en film. Och vilken gåva att få göra det med dessa killar, och jag menar det utan någon sarkasm alls.
MD: Tja, hon definierade sig själv som en karaktär som inte skulle vara den underklädda damen, där du väntar på att hennes topp ska bli blöt och allt det där skiten. Hon var som, "Jag kommer att vara någon som kan rädda hennes egen rumpa och inte vänta på pojkarna."
SR: Jag skulle ha dött omedelbart.
[Alla skrattar]
SR: Om jag kunde ta mig in i filmen, är jag säker på att jag skulle ha dött. I den första fällan. Filmen är faktiskt lite svår att komma in i, eftersom jag säger "Nej, jag skulle dö." Jag kan inte utnyttja denna styrka som dessa karaktärer har.
EF: Du skulle bara ha dansat.
SR: Ja, som "Skruva på det. Jag bryr mig inte."
EF: "Det här E är fantastiskt!"
[Alla skrattar]
-
Samlingen kommer ut i helgen. För information om Dunstan och Meltons andra projekt, inklusive Gud av krigoch Pacific Rim, kolla in andra halvan av denna intervju. Du bör också kolla in förra veckans avsnitt av Screen Rant Underground Podcast, som presenterade Marcus Dunstan som en speciell gäst.
-
Källa: IGN
90 dagars fästman: Larissa Lima avslöjar varför hennes implantat inte känns tunga
Om författaren