"Modig" intervju: Regissör Mark Andrews på Pixars Princess Tale & irriterande tonåringar

För flera veckor sedan hade vi nöjet att besöka de fantastiska kreativa utrymmena i Pixar i San Francisco, för en smygtitt på den innovativa studions kommande prinsessäventyr, Modig (håll utkik för mer om vårt besök inom några veckor).

När vi var där hade vi möjlighet att se de första trettio minuterna av filmen, spendera lite tid med artisterna som hjälpte till att skapa det fantastiska visuella landskapet och prata med producenten Katherine Sarafian om processen att utveckla en berättelse på Pixar. Förutom vår turné kunde vi sitta ner för en en-mot-en-chat med medregissören Mark Andrews för att prata om tar över efter filmens ursprungliga regissör, ​​Brenda Chapman* och vad han ville tillföra denna episka skotska saga.

(*Chapman, en Pixar-veteran, inspirerades av sin relation med sin dotter och kärleken till Skottland för att pitcha historien om Modig till studion. Hon arbetade på filmen i flera år, vid vilken tidpunkt hon och Pixar skildes åt och Andrews klev in för att slutföra filmen.)

Ta en titt på ett nytt klipp från Modig (med tillstånd av Yahoo), läs sedan vår intervju med Andrews:

Screen Rant: Jag vet att du hade vissa mandat när du kom ombord på projektet när det gäller att skärpa berättelsen, men en av sakerna jag trodde var intressant var denna idé att du ville skapa något som definitivt inte är en prinsesshistoria, trots att du har en prinsessa som central karaktär.

Mark Andrews: "Ja."

SR: Så om det inte är en prinsesshistoria, hur skulle du definiera en klassisk prinsessa?

MA: "Frågar du för att du känner att du behöver definiera genren?"

SR: "Nej. Vi behöver inte uttrycka det i de termerna. Ingen sätter barnet i ett hörn. Men jag tycker att Pixar ofta tar en vanlig idé eller trop eller värld och lägger till en intressant twist som ger berättelsen liv. Och så jag känner att det med just den här filmen kommer att finnas ett mått av att leta efter twisten eftersom hon är en prinsessa."

MA: "Åh visst. Men vi kommer att ta oss ur det väldigt snabbt eftersom det inte är den avgörande faktorn för vem hon är, du vet?"

SR: Visst.

MA: "Eller en del av hennes dilemma. Det är en aspekt av historien. Det är som att hon är kvinna är en aspekt av historien som vi kan använda för att berätta en starkare historia. Jag menar, det är en berättelse om att bli vuxen. Kunde vi ha gjort det här med en pojke och gjort honom till en prins? Absolut. Hade det varit lika övertygande? Eventuellt. Höger. Men i slutet av dagen, efter att du kommit ut ur filmen, kommer du att tas med på det här äventyret och du kommer att ta hand om den här karaktären, vet du? Och du kommer att ha sett något som du kanske tror att du har sett förut eller tror att du förstår i början, och det kommer att ha gått på ett annat sätt. Och hitta mer av det hjärtat i slutet av det. Jag tror att det är vad alla Pixar-filmer strävar efter att göra. Jag menar, Andrew (Stanton) gjorde ett bra jobb med att ta en sci-fi-film och vända den på huvudet (med 'Wall-E'). Brad (Bird) gjorde det bra när han tog superhjältarna, tanklösa superhjältar, och vände på det (med "The Incredibles").

SR: Absolut, och många människor har efterliknat hans (Birds) tagning sedan dess.

MA: "Ja, och alla kopierar det. Så förhoppningsvis kan vi nu ta sagor och vända dem på huvudet."

SR: Precis. Det känns som att det är vad Pixar har gjort så bra.

MA: "Rätt. Så du går okej, ja den har inslag av det välbekanta men det var bara startplatsen. Så fort jag tar en tugga är det en helt annan smak och smak inblandad som jag inte förväntade mig.' Och det är vad vi gör med Pixar-filmer."

SR: Det här är en berättelse där det finns en ung flicka som gör uppror mot de förväntningar hennes mamma har på henne, vilket känns bekant och är relaterbart för de flesta. Men på bara de trettio minuterna som jag såg, och jag vet inte vart det är på väg, uppenbarligen, men det jag märkte var att jag hade mycket sympati för mamman. Jag såg verkligen inte på henne som en otrevlig karaktär.

MA: "Nej."

SR: Så jag undrar om det kommer att utvecklas så att vad Merida än söker frihet från, det det finns en anledning till att hon inte borde göra så hårt uppror, en anledning till att hennes plikter är vad de är.

MA: "Rätt. Absolut. Vi leder det på det sättet. Som barn - och mina barn förstår inte eftersom de inte har gått igenom processen, det har de inte hade erfarenheten - så Merida gör bedömningssamtal, litar inte på sin mamma eller lyssnar på henne mor. Men då lyssnar mamma, omvänt, inte på sin dotter. Vad Merida egentligen säger är: 'Jag förstår att dessa saker måste hända. Kan de hända i min tid? Så jag kan smälta dem? Så det är det där fram och tillbaka som verkligen tilltalar historien, för att svaret är så nära, och det skapar den där stora spänningen mellan dem eftersom vi alla ser Det."

SR: Fanns det några specifika element som du ändrade eller ändrade när det gäller den visuella estetiken när du tog över?

MA: "Noll. Steve Purcell och Danielle Fineberg, min DP och min produktionsdesigner, arbetade på något sätt med det och slog fast det med Brenda (Chapman). När jag kom på filmen sa jag 'grabbar, jag vill inte ändra på något av det här. Detta är vackert. Det är en så stark teatralisk känsla av platsen som ni fångade och jag behöver inte göra någonting. En sak som jag vill ingjuta som jag inte ser är atmosfären. Jag vill känna lukten av den luften, jag vill ha den tjock i slottet, jag vill ha moln och dimma och allt det här. Och Danielle och Steve var alla för att lägga till det. För Danielle, för belysning, ville jag ha fler svarta. Jag vill inte ha de vanliga Pixar pastellpaletterna där vi kan se allt tydligt. Jag vill att saker ska ramla av och bli helt mörka, och hon var helt redo för det. För det tänjer bara på gränserna för vad vi har gjort [ännu] mer, på nya sätt här i mediet."

SR: Vad sägs om berättelsen? Vad var några av de saker du lade till eller tog bort?

MA: "Jo Björnen Mordu. Han var med, men det gällde bara att pumpa upp honom och göra honom till mer av en mittpunkt. Will-o'-the-wisps (eller "dård eld", ett spöklikt ljus som ses av resenärer på natten, särskilt över myrar, träsk eller kärr) fanns alltid där, men Jag arbetade med att definiera vad visparna faktiskt gör (det liknar en flimrande lampa och sägs dra sig tillbaka om man närmar sig), hur det är en integrerad del av berättelse. Så det finns många av dessa fantastiska idéer som bara inte passade ihop.

Så en av sakerna jag började göra var att identifiera saker och säga, "Hej, det här är alla fantastiska idéer, det är inget fel med dessa idéer. Men de måste passa ihop, hur passar jag ihop dem?" Och det är mycket prövningar och prövningen av att försöka få dessa fyrkantiga/runda hål att gå ihop och få det att verka som de är felfria. Få det att verka som att det bara var en tanke genom hela grejen. Så det var ungefär vad jag gjorde.

Det fanns andra karaktärer, det var mer folkmassor, du vet, det fanns gags som vi hittade på när vi kom på. Mer utforskning av slottet, jag ville se mer av slottet. Jag tog in fler djur i den. Det fanns idéer om bakhistorier som vi inte såg som jag ville se eller åtminstone få antydningar om, så det var nya uppsättningar som måste byggas, du vet, för att fullt ut förverkliga dessa saker. Så det var en massa saker jag tog med mig till det, men jag hade en riktigt stark grund, så jag behövde inte börja helt från början och göra det. Det fanns riktigt starka idéer som skapades redan när Brenda var med och som hon och hennes berättelseteam hade utvecklats."

SR: Förändrades tonen överhuvudtaget?

MA: "Det var en viss tonförskjutning. Jag tror att det var många toner i tidigare inkarnationer som alla hände på en gång, och jag tror att det bara kom in och gick - bom - en ton, vet du? Och att fortfarande behålla den mörka tonen var väldigt viktigt för mig eftersom jag vet att det är något som Brenda verkligen investerade i, det det här måste vara verkligt och det måste vara skrämmande och du vet, det finns dramatik och tyngd bakom insatserna som bara kan ses om vi går skrämmande. Så frågorna blev, hur läskiga och när? Hur länge är vi i det läskiga och sånt. Men det var något jag ville behålla. Det är inte en alltför superrolig, upprorisk skrattande Pixar-film som vissa av dem är. Men Brad gjorde inte det på "Incredibles", eller hur? 'Upp' är inte helt rolig. Så det gav oss lite licens. Det har fortfarande humor i sig, och när det är roligt är det roligt. Och när det inte är det, är det inte det. Vi kan gå in och ut ur dessa saker bara sömlöst."

SR: Att bryta historien om prinsessan verkade dock vara något som var viktigt för henne (Brenda Chapman).

MA: "Japp, japp. Och det behöll vi. Jag menar att det är en sak. Men jag menar hur gör man det, hur definierar man det och vilken riktning går de? Gör henne fortfarande tilltalande utan att vara den här tjatiga personen. Vi hatar tonåringar, vi hatar alla tonåringar, eller hur?"

SR: Jag hatar dem så mycket.

MA: "Så hur blir vi kära i den här tonåringen, eller hur? Vem klagar, du vet. Så det var en svår sak som aldrig löstes helt. Det skulle lösa sig, men då skulle mamma bli jobbig. Så hur får man båda att gifta sig, så att man gillar dem båda och förstår dem men inte ogillar dem någonsin."

SR: Ser du till någon form av arketyper för det? Jag känner mig som Emma Stone i Enkelt A var en tonåring man verkligen kunde gilla.

MA: "Visst. Jag vet att animatörerna under sin tid på filmen skulle se över filmer som hade egenskaperna för dessa saker, men det är en hal backe, eftersom du inte gör den karaktären särskilt eftersom varje film är en slags anpassad snöflinga jobb."

SR: Visst.

MA: "Men det ger dig idéer, förhoppningsvis, som skakar om saker. Som alla frågar mig, "Vem är drottningen? Är hon som drottning Elizabeth?" Och jag säger, "Nej, det är inte den typen av monarki," eller hur? Vi skulle hata henne om hon var drottning Elizabeth och utan känslor. Det här är en elak drottning, men inte "hej, hej, hej!" Så det finns en verklig, definierande känsla av vilka dessa karaktärer var som de fortfarande utforskade när jag kom på. Vilket jag tror var en del av de problem som fastnade är att efter 18 månader måste många av dessa saker vara mer fokuserade."

SR: Rätt. Så känner du att du bara kan gå vilse i tanken?

 MA: "Absolut, absolut. Det är en av farorna. Det är lätt att gå vilse i tanken."

Modig har biopremiär den 22 juni.

Följ mig på Twitter @JRothC

90 dagars fästman: Evelin säger att producenten gjorde henne förblindad och fick Corey att göra saker