"Promised Land"-regissören Gus Van Sant pratar om ett team med Matt Damon
Utlovade landet kommer att markera tredje gången Gus Van Sant har regisserat Matt Damon från manus som skådespelaren har skrivit tillsammans. Första gången var för 15 år sedan, när den då stigande stjärnan slog guld och vann en eftertraktad Oscar för co-penning Good Will Hunting med sin barndomsvän Ben Affleck. För tio år sedan skrev och spelade Matt – och den här gången Bens yngre bror, Casey – in Gerry, regisserad av Gus.
Van Sant är en två gånger Oscar-nominerad regissör (Mjölk och Good Will Hunting), som inte var förstahandsvalet att regissera Matt och hans motspelare/medförfattare John Krasinski Utlovade landet. Faktum är att Matt skulle regissera men var tvungen att hoppa av vid elfte timmen på grund av en schemaläggningskonflikt.
I vår intervju med Matt Damon han gjorde inget för att känna total besvikelse över att inte regissera Utlovade landet, och mailade omedelbart manuset till Van Sant från sin flygplats på landningsbanan, där han var på väg att flyga iväg på en familjesemester. Gus svarade genast med en nick. Han sa: "
Van Sant har gett oss några av de största filmiska klassikerna: Apotek Cowboy; Min egen privata Idaho och Mjölk. Han har en gåva för att välja uppriktiga berättelser om mänskligt intresse som ger genklang hos hans publik, och Utlovade landet är inte annorlunda. Filmen utforskar Amerika vid vägskälet där storföretagen och styrkan i småstadssamhället möts.
Från en originalberättelse av Dave Eggers (Away We Go, Där de vilda sakerna är), utspelar sig filmen i en lantlig stad i Pennsylvania där ekonomin har tagit en nedgång, vilket får markägare och bönder att gå i konkurs. I rullningar Steve Butler (Damon) och hans affärspartner, Sue Thomason (Oscar-vinnare, Frances McDormand), som är naturgasbolagsrepresentanter för Global. De möter mer motstånd än de förhandlat om när de försöker köpa upp borrrättigheter på de kämpande böndernas mark.
Även om insatserna tydligt dras med potentialen hos hydraulisk sprickbildning för att späda ut den lokala vattenförsörjningen – mer känd som "fracking" – är lokalbefolkningen i ett moraliskt dilemma: borde eller borde de inte sälja den mark som har funnits i deras familjer i hundratals år, i ett försök att rädda sig själva från att gå in i röd? Försäljningscheferna förstår faran med fracking - vilket inkluderar injektion av kemikalier som kan förstöra bördig mark och orsaka nötkreaturs död – men det är så klart nedtonad.
Det är bara en tidsfråga tills de möter motstånd och det gör de på det lokala stadsmötet när den pensionerade läraren Frank Yates (Oscarnominerad, Hal Holbrook) uttrycker sitt förakt för fracking, och en gräsrotskampanj, ledd av Dustin Noble (John Krasinski), verkar plötsligt piffa upp saker och ting. Och som om Steves hjärtsträngar behövde ryckas ytterligare möter han Alice (Rosemarie DeWitt) på den lokala baren, som också påverkar hans synsätt.
Det har talats om att filmen hamrar in ett politiskt antifracking-budskap, men Van Sant säger att filmen inte har ett politiskt budskap och publiken borde se detta som ett "tidstecken berättelse om mänskligt intresse." Han tillägger att han inte visste något om fracking förrän han läste manus:
"När vi väl var på inspelningsplatsen i Pennsylvania kunde du ställa alla frågor om ämnet till den som var nära dig eftersom ämnet var väldigt aktuellt. Till och med killen som hyrde ut sitt hus till oss hade haft mycket exponering. Pittsburgh är en mycket deprimerad ekonomi och de välkomnade denna verksamhet till sitt samhälle. Så det var stora kongresser om det över hela stan medan vi var i förproduktion. Detta är bakgrunden till vår historia och kärnan i historien är företagspolicy och manipulation och fracking är ett företag."
Vi satte oss ner med Att dö för regissör på pressjunket, där han diskuterade hur han anställer lokalbefolkningen som statister för att ge filmen den autentiska känslan, och hur Matt inte har förändrats sedan han blev filmstjärna.
SR: Vad lockade dig till det här manuset?
GVS: Ungefär fyra månader tidigare läste jag att Matt skulle regissera Ben Affleck. Kanske skulle han låta Ben spela huvudpersonen i den här historien? Eller så kan det ha varit ett annat projekt. Jag minns att jag tänkte: "Kanske kommer något att gå fel och de behöver mig för att hjälpa." Ibland kommer Matt att mejla mig om ett annat projekt eller ett manus han funderar på, vilket vanligtvis är mindre intressant eftersom han inte har skrivit Det. Så den här visste jag att han hade skrivit och det är därför jag tänkte att något skulle gå fel och jag kan jobba på det (Smiles). Så när jag fick mejlet från honom om den här filmen visste jag att vår historia och mina förslag hade betytt mycket för honom och jag tackade genast ja.
SR: Visste du om fracking innan du läste manuset?
GVS: Jag visste inte om det. Innan han mailade mig manuset ringde Matt för att ge mig en sammanfattning om hydraulisk frakturering som var i nyheterna, men jag hade inte hört talas om det. Jag hade hört talas om olika sätt att borra efter olja, men jag hade aldrig hört talas om det i dessa termer av att borra ner i skalet. Det jag lärde mig var i princip från manuset.
SR: Du fångade några underbara framträdanden i filmen, hur lägger du upp dina scener?
GVS: Jag försöker lära känna skådespelarna så mycket jag kan. Jag känner att jag är vän med dem till att börja med och under en vecka eller två repeterar vi när de ska få ihop kostymerna. Resten blockerar scenen som vanligtvis sker under morgonen. Sedan är det bara att börja skjuta. Jag försöker spela in den första repetitionen eftersom folk är mer spontana. Människor i det verkliga livet vet inte riktigt var de kommer att placera sig eller hur de kommer att säga sina ord. När folk lurar under den första tagningen ser det vanligtvis realistiskt ut.
SR: Kan du prata om att jobba med Matt igen efter ett decennium? Han är nu en rutinerad skådespelare såväl som en familjefar, har han förändrats alls?
GVS: Skillnaderna är att han är äldre. Han verkar vara samma person. Han har uppnått sin önskan att bli filmstjärna. Jag tror att han bokstavligen ville bli en filmstjärna. (ler) Jag tror att han alltid är rädd för att förlora den, så han gillar att behålla den. Så han är en bra intervju men han verkar likadan för mig.
SR: Dina filmer har den här organiska känslan. Vad är nyckeln till att ta tillvara denna autentiska känsla? Castar det lokalbefolkningen?
GVS: Att kasta lokalbefolkningen är min främsta oro eftersom alla andra saker du antar kommer att vara hanterbara. Som att du kommer att kunna hitta en riktigt bra gymnastiksal för stadsmötet. Du antar bara att det kommer att bli okej, så du behöver inte oroa dig för det. Jag var orolig för att kasta rätt bakgrund eftersom allt i manuset var så fördjupat i det här lokala staden och John och Matt hade skrivit det nästan som ett normalt Rockwell-porträtt av den här staden, vilket skrämde mig.
SR: Filmbesökare kanske tittar på det här och tror att det är en berättelse om företag. Men det är det inte. Berättelsen har ett hjärta när du kreativt lyfte upp materialet med din stil. Vem drar du från?
GVS: Jag tror att det hjälper att utveckla en bild i huvudet medan du läser manuset och tänker på saker du har gjort förut, eller saker du har sett. När det gäller den här filmen, en av våra referenser … (Guss cell ringer) … Det är min agent. Jag sätter henne på högtalartelefonen och låter dig höra det... "Hej... det finns några personer som spelar in dig just nu..."
Ombud: "Då lägger jag på luren!"
GVS: "Hon måste ha någon topphemlig information." (Skratt)
För att svara på din fråga tittade vi på Bertolucci och "Little Buddha". Vår film liknade inte hans verk, men vi gillade färgen och kinematografin. Vi köpte faktiskt en kran liknande den Storaro skulle använda. Vi var mest intresserade av flytten. Och sedan använde vi det aldrig, för det är svårt att använda det om man inte har mycket utrymme. Vi kunde inte använda den i baren. Vi använde vanligtvis en vanlig docka. Oavsett hur påverkad du är av att någon så specifik som Bertolucci och Storaro arbetar tillsammans, kommer du att sluta med något helt annat. Så det slutar med att det blir sin egen grej, vilket man vill att det ska vara ändå.
SR: Försökte fracking-folket överhuvudtaget stänga av dig?
GVS: Jag hörde ett rykte om en person som kom till kontoret och sa att det vi gjorde var riktigt dåligt, men inte riktigt. Vi trodde att vi kanske var piketerade men det var vi inte. Faktum är att vi hade mycket sympati från människor som bodde i städerna vi filmade i, eftersom de förstod att vår film var en dialog och inte försökte demonisera hydraulisk fracking.
Utlovade landetär nu på bio.
90-dagars fästman: Natalie ger en förvirrande uppdatering om förhållandet med Mike