Batman: Legends Writer förhandsgranskar den nya Martian Manhunter-deckaren

De flesta serietidningsfans kan komma överens om det mest ikoniska Läderlappen berättelser från det senaste halvseklet, den Legends of the Dark Knight serien är vördad på en helt egen nivå. Antologiserien hjälpte till att inspirera och forma generationer av serieskapare, och nu välkomnar dess senaste inkarnation en av de förlagets mest imponerande nya röster för en deckare som förenar två av DC: s största letare: Batman and the Martian Manhunter.

Medan Brandon Thomas kommer att vara känd för många komiska fans från sitt arbete Förträfflighet, Horisont, Ädel, eller annat hyllat verk, författarens roll i DC: s Universum har vuxit sig större mycket på senare tid; berätta historier som utspelar sig i det större Framtida stat händelse, till Läderlappen, till Milestones nylansering av Hårdvara, och det enastående Aquaman: The Becoming. Nu lägger Thomas till den vördade Bat-antologin till sitt CV med Batman: Legends of the Dark Knight #5. Screen Rant fick chansen att prata med Thomas om den kommande berättelsebågen, med Martian Manhunter och Bruce Wayne på jakt efter Calendar Man, hans spotlight på Jackson Hyde i The Becoming och mycket mer.

Läsare kan hitta hela vår intervju och en förhandstitt på Legends of the Dark Knight #5 inbäddad nedan.

Screen Rant: Du har gått igenom pressintervjuer för Hårdvara, du är het Aquaman: The Becoming, och mer Läderlappen berättelser på väg. Säkert att du rider högt?

Brandon Thomas: Jag har inte tid att vara särskilt... då och då kommer jag liksom sluta och jag kommer verkligen att gilla, "Åh, wow. Det här händer faktiskt." Det hände för ett par veckor sedan när jag fick den faktiska inbundna omslaget till Batman: Black and White. Jag har en berättelse i den senaste volymen med en mångårig vän och konstnär Khary Randolph, som illustrerar Excellence, som är den skaparägda bok vi gör för Image. Så när jag fick den inbundna omslaget till Batman: Black and White, var det ett av de där ögonblicken där jag verkligen slogs tillbaka. Och jag var tvungen att inse, det här är verkligen otroligt.

Jag är ett stort, stort fan av Black and White, och även Legends of the Dark Knight, som vi ska prata om snart. Men du vet, jag har kanske två dussin Batman: Black and White-statyer, över hela mitt kontor och hus. Så det är verkligen overkligt att få bidra till den här typen av nyskapande serier, som har varit så viktiga för mig i mitt förhållande till serier. Och Legend of the Dark Knight var något som var ännu äldre för mig, vet du? Jag började med serier 1992, i princip samma månad som Image lanserades, och Legends of the Dark Knight var en av dessa böcker då. Jag vet inte om den hade börjat springa eller skulle börja, men det var en av de där böckerna som var det verkligen viktigt för mig under mina första år, att komma in på serier och ta reda på hur allt arbetade.

Jag minns specifikt att Legends of the Dark Knight var den första antologiserien jag någonsin hade stött på, där de kreativa teamen skulle förändras och konsten förändras. Så det är verkligen fantastiskt att spola fram till idag, och jag får faktiskt bidra med en cool historia till det.

SR: Så hur kom Legends of the Dark Knight, en serie med en seriöst respekterad historia på DC Comics, in i bilden åt dig?

BT: Åh, ja. Kom igen. Nej, nej, det var vackert, det var ganska enkelt. Det var en ganska lätt fråga. "Hej, vi sätter ihop en ny Legends of the Dark Knight. Vill du vara med?" "Ja. Ja, det vill jag definitivt."

Så jag presenterade en massa historier för dem, och den vi bestämde oss för att göra var det här coola teamet mellan Batman och J'onn J'onzz, där Kalendermannen är den stora skurken. Vilket är en skurk jag alltid har älskat, han är alltid en av de skurkar som jag känner att jag väntar på... ungefär som ett breakout-ögonblick. Jag känner att det finns så mycket coola saker som skulle kunna göras med den karaktären. Så det här var som ett litet litet uttryck för den tron.

SR: Vad tror du att det är med Calendar Man som stack ut så för dig?

BT: Åh, man. Jag älskar designen, jag älskar som månadernas tatueringar skrivna runt hans huvud. Det är bara en riktigt cool gimmick, det är en riktigt cool Batman-gimmick för mig. Det faktum att han begår brott baserat på den här kalendern. Så min första idé var, låt oss få honom att begå brott enligt någon annan kalender. Det behöver inte vara vår kalender för att fungera. Så det var så jag kom på den här första idén om att han skulle begå brott enligt denna uråldriga marskalender. Det är så Martian Manhunter blir rekryterad för att rådgöra med Batman om det här fallet.

Det var ganska häftigt. Jag gillar idén, och jag gillade bara karaktären. Jag älskar det visuella som vi kunde göra, några riktigt coola visuella saker med dem i berättelsen också, som jag inte vill förstöra för mycket. Men vi drar nytta av det visuella på några intressanta sätt.

SR: Så var det en idé för berättelsen som sedan tog in Martian Manhunter? Eller var det tvärtom, att försöka tänka 'Hur får jag hit J'onn med Bruce?

BT: Åh, det började med Calendar Man. Jag försökte använda skurkar som inte alla kommer att använda. Så jag försökte liksom sätta ihop en lista över mina favorit obskyra Batman-skurkar. Och han var bara på toppen av det. En annan skurk som jag älskar så mycket är Mad Hatter, och jag använder Mad Hatter i min Batman: Black and White story, så jag är typ gå igenom den här privata listan över alla mina favoritkonstiga, off kilter, kanske inte så populära Batman skurkar. Men det började med Calendar Man. När jag kom på den här idén om att han skulle använda andra kalendrar, kanske kalendrar för andra planeter eller andra tidslinjer, då passade den sorten ihop. "Vad sägs om en marskalender?"

Jag gjorde en historia, för kanske ett år sedan eller så med ett coolt team-up med Aquaman och Frankenstein som hade lite Mars-action. Frankenstein är en annan av de karaktärer som jag helt klart är besatt av. Jag vill inte ge bort det för mycket, men det finns många mycket avsiktliga Frankenstein-referenser i mer än en eller två DC-historier som jag har gjort. Så det är precis som den där fascinationen med Calendar Man och Mars. Och det manifesterade sig verkligen i "Det här skulle vara utmärkt att ta in J'onn." Du vet, de är båda detektiver, men J'onn har en helt annan kompetens, uppenbarligen. Det skulle vara coolt att se dem tillsammans i ett sådant här fall.

SR: Vad är det för dynamik att höra dessa karaktärer prata med varandra? Som du sa, Legends är definitivt en antologi där du är mindre bunden till större begränsningar.

BT: Ja, det är mer klassisk kontinuitet. När jag tänker på... det heter inte riktigt, det är som en klassisk kontinuitet, men jag tänker alltid på tecknade filmer. Väldigt, väldigt klassiska, men väldigt djupa och nyanserade gestaltningar av karaktärerna som vem som helst kan plocka upp. Vi måste ha rudimentära grundkunskaper om karaktärerna för att det verkligen ska vara vettigt.

Men det är verkligen häftigt att sätta de två i ett rum tillsammans och få dem att samarbeta i det här fallet. Speciellt när det finns vissa aspekter av fallet som Batman kanske inte nödvändigtvis är alltför bekväm med. Lite telepati, lite formskiftning. Så det skulle vara trevligt att ha ytterligare ett par händer på det här fodralet som också kan förvandlas och transformeras. Och göra ett par saker som han fysiskt kanske inte kan göra.

SR: Martian Manhunter-fans har sagt i flera år nu att J'onn kan göra allt som Superman gör, och mer. När du har en karaktär som Batman, tänker du, "jag kan inte helt förödmjuka båda Justice Leagues tunga hits här." Men hur kan någon konkurrera med J'onn när det gäller detektivarbete?

BT: Ja, jag menar, det är bara en av de sakerna där om du kan förmedla den där bristen på osäkerhet hos karaktärerna, så hjälper det verkligen med läsekretsen. Har en Batman som kan acceptera, i story, att det finns fysiskt vissa saker som han inte kan göra, och det är okej. Då framställs det inte som "Batman är inte lika stark som J'onn." För självklart, men det är inte meningen. Han behöver inte vara lika stark som han i det här sammanhanget. Sedan är det också att försöka skildra en ömsesidig respekt mellan de två karaktärerna, vilket jag känner på ett sätt sprider frågorna om vem som är bättre på detta. De erkänner att "jag är bättre på vissa saker än han. Och det är bra, för vi försöker lösa fallet. Att stoppa den onde är viktigare än att ta reda på vem som gjorde vad eller vad som började var.

Jag tror att det är lite lättare för publiken att också acceptera, för Batman bryr sig inte. Så varför bryr du dig? Batman är väldigt säker, du vet, inom sig själv. Jag tror inte att han har... det skulle vara coolt att flyga. Du vet, 'Jag har ett plan för att göra det som J'onn bara gjorde på egen hand, men det är bra.' Jag tror att han har vant sig vid det genom åren.

SR: Finns det delar av den dynamiken du njuter av mest då, de ögonblick som du är lyckligast av att föra J'onn och Batman samman?

BT: De lättare ögonblicken. Ja, det finns ett par inte riktigt skämt, men det finns ett par lättare ögonblick i berättelsen som var riktigt coola att skildra den förtrogenhet rätt. Jag gillar att känna att de här människorna känner varandra, som att de har riktiga relationer som är mer än att bara rädda världen eller stoppa den onde. De där stunderna där du kan injicera lite lätthet, eller lite lättsinne i deras relation gör att det känns lite mer bekant och lite mer inlevt.

Jag känner att det här bara är två killar som har väldigt tragiska bakgrundshistorier som liknar varandra. Du vet, de förlorade båda sina familjer på väldigt hemska, tragiska sätt. Och jag tror att det bara informerar... inte sambandet, utan förhållandet mellan de två. Jag tror att varifrån den ömsesidiga respekten kommer. Jag tror att en karaktär som Batman, som Bruce Wayne, skulle respektera någon som J'onn J'onzz, som gick igenom något så hemskt och så traumatiskt och inte bara överlevde det, utan förvandlades till en bättre version av sig själv.

Bruce Wayne skulle uppenbarligen aldrig ha varit Batman utan det som hände hans föräldrar. Så jag tror att det finns en sida av Batman som är: "Jag respekterar den här killen." Jag förstår vad som driver honom. Och jag förstår det faktum att han hade det här tragiska som hände honom, men han gick ändå rätt väg.' Han lät inte det vända honom ens i riktningar som Bruce har vänt. Jag vet inte, jag tror att J'onn kan vara mer känslomässigt anpassad än Bruce Wayne är, och jag tror att det skulle vara något han skulle uppskatta.

SR: Jag vet att termen "växande röst i DC Comics" sätter så stor press på dig, men jag menar det som en komplimang.

BT: [Skrattar] Tack, jag försöker bara dra nytta av alla möjligheter jag får på DC. Och jag tror att det är en väldigt, väldigt specifik typ av sak som jag är ute efter i mitt arbete... ett liv, eller hur? Den här historien med Batman och J'onn handlar om brott, och människor har dödats. Men jag vill att det ska finnas en slags lätthet i arbetet som verkligen lyser igenom. Vi har alla läst serier där det verkligen ser ut som ett drag som har krafter, och jag prenumererar helt enkelt inte på det. Jag tycker att det ska kännas coolt att flyga och stoppa människor som skadar människor. För mig borde det finnas ett slags... inte glädje, men det borde finnas en slags uppskattning för att vara i stånd att göra det.

Jag känner att när vi var barn ville vi alla vara en superhjälte så att vi kunde rädda människor och göra coola saker. Jag vill bara se till att det återspeglas så mycket som möjligt i mitt arbete.

SR: Jag minns inte att någon någonsin sa till mig att Batman inte kunde ha entusiasm över vad han gör.

Ja! Jag menar, uppenbarligen känner vi alla till Batman, vi känner alla till hans historia. Men jag känner att det måste finnas ögonblick där till och med han stannar och ser sig omkring. "Titta på den här saken jag har skapat. Dessa människors liv som jag har förändrat mest till det bättre.' Vissa Robins inte så mycket bättre, vissa mycket bättre. Men jag skulle tro att det finns tillfällen då han måste bli imponerad av sig själv, till och med bara för egots skull. "Titta på vad jag har gjort." Särskilt i motsats till alla hans vänner som har krafter.

När jag gick på college hade jag den här gruppen vänner, och jag var den enda som inte spelade boll. Alla mina vänner var som kollegiala idrottare. Och det var jag inte. Jag känner att det skulle vara så för honom. Han har alla dessa kända vänner, mäktiga vänner, som har gjort alla dessa fantastiska saker. Men han har fortfarande gjort fantastiska saker i sin egen rätt, som en normal--han är inte en normal man, men du förstår vad jag menar.

Jag känner att det finns tillfällen då han säger: 'Jag gjorde okej, vet du? Jag bidrar. Jag får det fortfarande gjort. Jag funderar fortfarande på hur jag ska få det gjort.' Det är en av de sakerna jag känner, ibland blir vi lite för nedsänkta i vårt eget mörker och elände. Jag känner att de här karaktärerna, särskilt de svarta och bruna, måste stå lite högre i vissa avseenden.

Batman: Legends of the Dark Knight #5 kommer att finnas tillgänglig överallt där serietidningar säljs den 28 september 2021.

Kang Erövraren ville i hemlighet vara en annorlunda Marvel-skurk

Om författaren